Havsbad. Sommaren på vid gavel.
Full algblomning med.
Tänker på att inte få kallsupar och njuter min smarta nakenhud
som släpper ut men inte in.
Blir plötsligt kallsvett då jag minns att jag ju har sår,
vidöppna sår. Det efter att ha fallit nästan
huvudstupa i Linköpings perrongtrappor.
Det kan alltså vara fritt fram för främmande
att komma in i mig. Jag är som Berlin
november -89
när den där Baywatch Mitch
sjöng Freedom – allt rasar in och ut utan slut.
På gott och ont, på gott och ont.