Huvudfoting

minns, jag levde i en maskerad
som skådespelare i verkligheten
alltid på tå, alltid på snabba fötter
på väg bort – aldrig någonsin till
ingenstans att gå, ingenstans att gå
med ett huvud svällande av svar
på frågor som aldrig blev ställda
vaknade varje dag i en morgonrock av
blues nere i fickorna, jagad av hundar
ingenstans att gå, ingenstans att gå

 

 

 

 

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 449 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2014-11-27 07:52

Skriv ut
Spara som PDF

AgnesP Tycker om denna. Om barnet som inte har någonstans att gå. 2014-12-02

Ingrid Trolle Djupt berörande Mycket bra förmedlat 2014-12-01

Palett Du skildrar ett barns ensamhet och rädsla på starkt berörande sätt. Mycket stark text ! 2014-12-01

Bibbi Grattis till placering! 2014-12-01

prima donna Stark och berörande text! 2014-11-29

ej medlem längre Tänker, ett barn och dess uppväxt, där ord och känslor stannat och inte har kunnat tolkats förän i vuxen ålder. 2014-11-28

ej medlem längre ooooooh 2014-11-28

Per Rydberg Rik känslobeskrivning! Du hittar tonen och skriver så jag känner igen mig! 2014-11-27

ResenärGenomLivet För mej gestaltar huvudfotingen ett barn som inte kan vara sej själv av rädsla, och det känns mycket stressande, speciellt som barnet inte kan göra så mycket åt sin situation... många jobbiga känslor syns tydligt mellan raderna...en mycket berörande text... 2014-11-27

Eva Langrath Rytmiskt underbar text som får mig att tänka på någon som nu slutat att springa från sig själv. 2014-11-27

ej medlem längre Härliga bildet du ger oss, inte minst fastnar jag för "vaknade varje dag i en morgonrock av blues nere i fickorna" Bra , mycket bra Stefan 2014-11-27

TrollTörnTrappan Just, även i verkligheten kan vi skådespela!! - naturligtvis - ibland på tok för ofta... Andra gången läste jag det som att det är omgivningen som aldrig ställde frågorna - dem man själv förväntade sig att få och redan hade förberett hela manuset till...? 2014-11-27

ej medlem längre Detta är fan så bra! Både den kompakta stilen och bilderna. 2014-11-27

Fredrik Gaefke "blues i fickorna" är en av många meningar som målar tydligt, men ändå inte. Skickligt! 2014-11-27

Anya Den där maskerade är så starkt igenkännande och visst är det skönt när man liksom kommer ur garderoben?!? Som diktarjaget gjort och även jag. Det är en sådan styrka när man slutar spela...framförallt för sig själv... andra bryr sig ju inte. Tycker du gestaltar det så bra!!! 2014-11-27

Veven En ganska glad skepnad på denna text, som berör djupt. Ett huvud svällande av svar. Varför är det så svårt ibland att bara ställa de där frågorna? 2014-11-27

Silverbjer Alla dessa svar skapar frågor, samt förståelse. Instämmer även fullt med Nanna X. 2014-11-27

Marita Ohlquist Text som berör! Diktarjaget spelar roller på livets estrad. Vill/kan inte vara sig själv. Rotlös, alltid på väg bort. Saknar en fast plats att vara på. 2014-11-27

Bibbi Mycket starkt berörande. 2014-11-27

Nanna X att ha huvet fyllt av svar på ej ställda frågor är en tung börda. talande minspel på bilden. berörande text, omkvädet är effektivt. 2014-11-27