Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Iaf, EN som bryr sig!


Den närmaste vännen


Beredde mig en Vard
på pasta, räkor och
dyrköpt kosttillskott.

Var på flykt undan
Världens griparmar och
plågande skrattsalvor.

Överallt darrade det
hånande Helvetet av
lust att sänka mig!

Kunde jag tro på Gud -
efter Djävulens svarta,
skrikande Sabbat?!

Varför hade Herren
övergivit mig? Kunde
jag tro på NÅTT?

Så, vändes blicken -
- Inåt! Och, jag fick se
en trofast, lojal själ!

Ah, jag får SJÄLV stå
mig bi! Vänskapen -
kommer INIFRÅN!

Det kändes tryggt!
Som av en värmande,
närvarande Vän!

Lutade mig mot detta
Faktum och slöt in
mig i min egen Famn!






Fri vers av Marianne Räf
Läst 363 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-12-27 20:09



Bookmark and Share


    Dan Myrbeck
Ja en själv är ju den enda som
man alltid har.
2014-12-29

  Marita Ohlquist VIP
Texten sjunker in och ligger kvar en stund.
Väcker tankar och känslor.
2014-12-28

  ResenärGenomLivet VIP
Ja, det är nog så gott...och man finns ju alltid där...ungefär som när man pratar med sej själv, då får man de bästa svaren...
2014-12-27
  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf