Spring, bocka, spring i långa korridoren
mot rödblinkande lampan, var inte slö;
du underbetalda skynda, nån håller på att dö…
Spring benen av dig och bry dig inte om åren. 

Spring in till de gamla och skynda, skynda
med smärtstillande, sövande medicin,
hinner dock inte prata, beröra. Maskin
har du blivit – att sitta ned är ju att synda. 

Spring till klassrummet fyllt av stimmiga,
med bokstavskombinationer sargade, ungar.
Spring och uppmuntra, hindra den som slungar
böcker i slasken. Spring, fast ögonen är simmiga. 

Spring vidare, vidare till kallt personalrum
och kasta i dig pulverkaffe och kaka.
Spring ut igen, hela dagen fram och tillbaka
mellan okvädningsord och ”Nisse e’ dum!” 

Spring, du som redan går på knä bland barn
och torkar spyor och eviga blöjbyten.
Spring fortare ty Stina behöver bli snyten
och spring spring spring i grottekvarn. 

Spring, ja, spring alla ni visstidsanställda
med dåliga villkor; lite lön för mycken möda.
Skit i arbetsmiljön, ty snart är ni ändå döda.
Spring tills benen viker sig och bli utskällda.

Spring, bocka, spring och om du har tur
finns det pengar till pension (om du lever då).
Spring runt i ekorrhjulet som snurrar på
och blir du utbränd får du vila; eller hur?