Galway bay
Där som Corrib floden flyter ifrån bergen ner till bukten.
Där den nordliga Atlantens strömmar äntligen når land,
och doften ifrån Burrens ängar blandar sig med lukten
utav sjögräset som fastnat ibland klippor och bland sand.

Där som fukten från Karribien tillslut kan bilda droppar
och som tvättar alla klippor som vid vattenbryn man ser.
Både valar och delfiner uti buktens vågor hoppar,
och de karga Connemara bergen tar mer än de ger.

Där är Galwaybuktens hjärta, själva Galway med sin krona,
där kapellets tak är grönt som känns så rätt på denna ö.
Där är resterna av Claddagh som till slut man kunde skona
innan havets vindar tvingat hus att rasa ner och dö.

Här är roddbåtar i Corrib, som studenters ryggar bänder,
Universitets alla byggnader som pärlor längs med strand
Här är forsarna och slussarna med svanarna och änder
Här är andungar som simmar bakom stolta mamma And.

Varje dag ett regn som faller är det änglarna som gråter
över alla tappra själar som har brukat denna nejd.
Ingen av de fjorton klaner andra tretton ej förlåter
det man inte kan förhindra uti puben ifrån fejd.

Där som ölet är det svarta liksom hår på Galways flickor
Där musiken fyller pubar utan pretentiös gemyt.
Att man där blir full av ölet eller vinet som man dricker,
för en hjälte ifrån Connaught är det sägen eller myt.

Trots de dagarna som regnet över Galwaybukten öser,
blott en enda dag av sol gör så att allt kan rättas till.
På en utepub på Shop street man bekymren alla löser.
Efter ölen uti solen kan man göra det man vill.

Att jag åter kommer åter och får vara vid din sida,
trots de åren som har gått sedan jag bodde där du är,
låg du kvar fastän jag for ikring och korsa' världen vida,
och i framtid trots min resa ska du ligga kvar just här.