Ingenting får störa
mina funderingar över
hur berget skall
bestigas

ty däruppifrån
skall jag se
båten passera med
galningen till kapten ombord, och
den minst lika galna
frun
skrikande i fören
(Hon är förvisst det värsta
som hänt honom)
Och jag skall hoppas på
myteri!

Så finner jag
en tunnel genom berget
och eftersom alla genvägar är
till för att tas
tar jag den

I tunneln finns en
kapybara, som gråtande
låter mig förstå
att vi är uppätna
av en anakonda
Arma varelse, tänker jag, och
leder den ur
det sorgliga mörkret
den hemska villfarelsen

Maneten bränner
fortfarande
i min mage
Det gör ont, men
det var den eller jag
Lika väl som att
göra gott
kan jag göra ont

Mina ögon är
redan på jakt efter
nya maneter.



17/4 1991