Konstnären:
Jag vill lyfta dig ur stoften
hänga oket av din rygg
göra upp med världens gubbsjuka
så var nu inte skygg
Res dig ilsken upp och kämpa
Framför allt så bör du slåss
och vad är det du skall slåss mot
om ej gubbarna, förstås

Kvinnan:
Du vill lyfta mig ur stoften
Vilka stoft om talar du?
Var är oket på min nacke
och vad skygghet ser du nu?
Skall jag resa mig och kämpa
jag som alltid upprätt stått
för att slåss i tomma luften kring
det vore inte gott

Konstnären:
Hörnu, lyssna, fröken lilla
tror du inte att jag vet
att den klass som fröken tillhör
sällan äter sig så fet
Nej, man måste stridbar vara
för att få det som man vill
när en önskan tyst är ringa värd
och föga räcker till

Kvinnan:
”Hörnu, lyssna, fröken lilla”
Alltså, jag är vuxen, du!
Jag behöver ingen visdom
som ett rent förakt är ju
Nej, man måste inte strida
för att få allt som man vill
Det kan räcka gott med klokhet, du
din mört av kamomill

Konstnären:
Jag vill göra dig till hjälte
resa upp en hög staty
av en kvinnokampens drottning,
kan då inga medel sky
Snart skall alla dig beundra
bara du en gång vill stå
naken med en käpp i handen
som modell i min tablå.



23/8 1986