Det är februari
och känslorna som aldrig riktigt funnits där
lägger sig som ett täcke över mig
jag håller andan och blundar
drar täcket över huvudet
försvinner in i

Det är februari
och hjärtat är en klump is i kroppen
håller det i handen
droppar glas på golvet
blåmärken på fötterna när jag ser ner

Det är februari
och snön, den virvlar inom mig
stenen i magen tynger mig
mina ögon är glas
törs inte titta på dig

Det är februari
allt är kallt men blodet bubblar inom mig
pulserar i rytm och knastrar i ishjärtat
bygger en igloo av självföraktet
gömmer mig i den

Det är februari
och det är med tunga steg jag går hem
och våren släpar fötterna efter sig
men än tyngre steg än mig
håller mig själv i handen och tänker på dig

Det är februari
och min kind är blöt
läpparna lika blå som mina tankar
lämnade kvar jag och mig själv i snödrivan
darrig på foten försvinner jag.