Du känner mig, jag är grym
och din närvaro stör mig, du bleke
som trotsar mig så fräckt
fastän jag så länge har varnat dig
Du tror att din mänskliga mandom
allt i din närhet besegrar
men snart skall jag krossa ditt högmod
i en rotvältas sårande strupgrepp
Så stark som du står i ett ögonblick
så svag skall du bli i nästa
så liten och ömkligt rädd
så trasig och blodig, du spillra
Känn ditt kött vridas åt ett håll
och ditt ben vridas åt ett annat
känn hur sten faller ned i din gapande mun
och slår hål på allt som där inne var
känn kvistar skrapa på ögonlocken
och sakta riva sig in
Din kropp blir liksom gelé
som ett daller utan att kunna förflyttas
Så dödar jag mina fiender
Du känner mig, jag är grym
så trotsa mig ännu, du dåre, och vet att du detta får ångra!



8/6 1987