Inom journalistkåren råder en gyllene regel
som närmast lagbunden på varje tidningsred-
aktion att aldrig avslöja källor till en nyhet,
om nu inte källan själv medger detta. Man kan
då anta att källan inte är tillförlitlig eftersom
den inte kan verifiera sitt material som uppgifts-
lämnare, detta gör att motpart är fråntagen den
demokratiska rättigheten gå i svaromål gentemot
källan och bestrida dess halt av sanning, men om
nyhet föranleder till ett domstolsärende, tvingas
nämligen respektive tidningar delge samtliga käll-
or i målet, då bevisföring för ett rättvist utslag i
ärendet endast kan komma ifråga genom att käll-
orna angivits,allt enligt den demokratiska yttrande-
friheten, i annat fall kan nyheten leda till åtal för
dels"skyddande av brottsling"samt"brott mot mäns-
kliga rättigheter"
Den som på ngt sätt varit i kontakt med en nyhets-
redaktion, det må vara som frilans, pryo eller som
uppgiftslämnare, vet att är det någonstans där skva-
ller, rykten och förtal iscensätts i jakt på ett scoop
så är det där, de när sina önskesanningar som de
ammar så ofta de kan i sin journalistiska optimism,
ibland till att den blir så verklighetsfrånvänd att det
kan betraktas som en psykotisk vanföreställning,
så nyhetsmedia ska man aldrig ta på för stort allvar,
där finns mycket av politisk och religiös propagan-
da som i förväg beställts för en viss summa pengar,
och man ska inte förglömma att en tidningsredakt-
ion är ett vinstindrivande företag,som lätt skulle gå
omkull om det inte vore korrupt, att de pressetiska
reglerna missbrukas är nog lika ofta förekommande
som morgonståndet hos studerande konfirmander
på en bibelskola.
Fler"Whistleblowers"typ Julian Assange och Edward
Snowden är att förorda inom journalistkåren.
Blodtörsten hos många reportrar är stor och till syn-
es omättlig där de inte drar sig för att karva ut hjärt-
at på levande varelser, och även ägnar sig till perver-
terat nekrofila dissikeringar och obduktioner, vilket
kan jämföras med vampyrer, gamar, chakaler och
parasiters festande på lik.
*