Som jag hoppades under de där kalla vinternätterna. Kanske var de det enda som höll mig vid liv. Kanske hade jag överlevt ändå. De säger att hoppet är det sista som överger en människa. Jag vet inte om det stämmer längre. Sanningen är nog att hoppet hade övergett mig långt innan jag hade vågat hoppas på. Å andra sidan vet jag inte vad som var kvar i mig, av mig, utan hoppet. Kanske är jag fortfarande ensam. Jag hoppas inte det.