Barnen leker, rantar, ystra--
omkring, mellan caféborden
intar Livet, i sina första steg.

Moln av skir vaniljgrädde i
det blå, seglar in emot denna
dagens upplösning och slut.

Låt nojjorna passera i själen -
som igenom ett kaffefilter;
Nynna på en kul melodi !

Det skramlar om vakternas
nyckelknippor, då de går
förbi, därutanför gallret.

Morrande vargar; jag
känner deras agg, - som
ilningar över min rygg.

Så länge jag kan minnas,
har jag fått sota -- för
andras synders räkning!

I Ungdomen var jag skör,
med en fragil själ. NU,
är jag mest lik en best!

Kanske, ej har nånn Framtid, -
- men gör så gott jag kan,- -
för att överleva dagen.-