Så vi ska dö nu,
Är det så?
För att marken rämnat
För att vi lämnat
Det som var vår väg

Vi skulle dela allt
Var det bara jag?
Som såg mot solen
Som satt kvar på stolen
När hela havet stormade

Jag lovade att du skulle hålla vad du aldrig lovat
Så enfaldig, blåögd var jag
Jag ville så mycket
För alltid ha dig kvar
Så för att orka leva, och bära mitt beslut
Måste världen krympa,
Till försumbarhet, trots att jag längtar ut