Hon har just svalt det sist av pillren, den här gången tänkte hon den här gången


Hon satt sig tungt ner på den nypolerade toalettstolen suckade några gånger,
då var det bara väntan kvar då, din sista striden mot sig själv och den här gången
var hon fast besluten på att vinna en gång för alla, visserligen hade han hjälpt henne en bit på vägen
ett oräkneligt antal gånger.
Hon mindes speciellt en gång, när hon var gravid för 2 år sen, och scenen spelades upp i henne minnesbiograf
och det var som om slagen träffade på nytt alla sparkarna letades sig tillbaka till sina inlåsta mål precis som
målsökande missiler, hon föll ihop på golvet och tårarna rann ner hennes kinder som en nyutsläpt vårflod.
Han hade varit fruktansvärt arg på henne den gången även fast det var hans egna barn så hade han beskyllt henne
för att ha ljugit för honom.


Hon mindes vädligt väl att det var en av grannarna som hade räddat hennes liv den gången, och ambulansen hade
kommit som hennes riddares på sin vita springare och polisen hade varit hans svärd som penetrerat
han ondska den gången fast bara för en kort sekund med tanke på att hon aldrig vågade anmäla honom..
När hon vaknat i sin sjukhussäng den gången och sett sig omkring i rummet hade hon fått för sig att hennes
mor hade suttit vid hennes sida och gråtit, visserligen vad modern död sedan nåra år tillbaka hennes liv hade ingen
kunnat rädda undan dödens lie även fast det var under den tiden i hennes dotter hade behövt hennes stöd som mest.
Men efter den upplevelsen så hade hon alltid kännt att hon hade sin mors vaknade öga på sig och hon gav
det stödet får himlen eller vart hon nu var någonstans i vilket fall \"förlåt mamma\" viskade hon tyst \"jag har svikit dig\".
Men hennes beslut stod fast, det var nu eller aldrig, hon tystnade och lyssnade efter ljud hade han kommit hem tidigare
från jobbet bara för att kolla upp henne det hade ju hänt förut.
Försiktigt öppnade hon den knarrande dörren samtidigt som hon var beredd på att hon slå igen den med omedlebar
verkan om hon hörde minsta lilla pip där utifrån.



Hon började bli lite yr, och eftersom allt var frid och fröjd i vad som tycktes vara hela lägenheten så smög hon ut,
hennes mål var köket och en raid mot kylskåpet kanske fanns det öl där eller lite av hans hembrända sprit
visserligen smakade spriten skit eftersom det var fyllgubben nere på hörnet som hade gjort den men den kanske
kunde ge henne en den lilla knuff i rätt riktigtning som hon behövde innan han kom hem igen.
Hon funderade lite över varför hon inte försökt fly igen, kanske till nått annat land den här gången
och få asly för förföljelse, visserligen så hade det förra flykt försöket slutat i en 2 veckors sjukhus vistelse efter han
hade hittat henne ståendes med sin lilla resväska nere vid stationen, hon hade försökt lifta den gången men aldrig
lyckats.
Han hade verkligen spöat henne då, kört ut henne till ett skogområde och både våldfört sig på henne sexuellt
samt slagit av flera av henne revben med en spade och slagit av en av hennes armar mot en sten,
tortyren hade pågått i flera timmar vad hon trodde i alla fall
eftersom hon hade svimmat efter en stund men som sagt sedan funnit sig själv igen i sängen på sjukhuset.




Hon tänkte tillbaka på sitt liv och alla skit hon hade stått ut med under årens lopp medans hon öppnade
en öl och satte sig vid köksbordet, hon tog några klunkar, hon hulkade till och höll på att spy men nej tänkte hon
blixtsnabbt inte spy inte nu nej hon stängde trottsigt munnen precis som hon brukade göra fast då gällde det andra saker
sånt som han försökte tvinga sig till otäcka saker som hon gjort allt för många gånger och ångrade varenda en av dom
hon tog ett par klunkar till och den här gången så gick det bättre, hon rent av tyckte att det var gott men efter en stund drickande
så var öl slut och det som fanns kvar var en nyköpt en liters vodka flaska med sprit som skulle smaka fruktansvärt, hon tog fram den
ur skåpet, tittade på den den riktigt lyste gift omkring sig och etiketten hade lika gärna kunnat vara ett radioaktiv märke, men
ner det skulle den.
Rakt in i hennes innre och där skulle den skapa den kaos som hon behövde för att göra det här, för hon var ju tillräckligt stark
eller hur \"jag ska\" sa hon högt för sig själv där hon satt och tog flaskan till munnen.



Hon tog nåra riktigt djupa klunkar och tänkte inte på smaken bara hälde i sig precis som en törstande kamel i
saharas öken skulle ha gjort för att lindra sin omättliga törst, hon skrattade och \"det här borde väl hjälp\" flög ut i det tysta rummet.
Hon tystande lika snabbt som en dragraceing bil accelererar när hon hörde ett raspande ljud och en nyckel som
kröp in i låset på ytterdörren, hon kom snabbt på fötter plockade fram den största utav gjutjärnspannorna det var knappt så att hon
orkade lyfta den men till slut så fick hon den upp i huvudhöjd, eller hans huvudhöjd för att vara mer precis och nu skulle han få,
hämden är ljuv tänkte hon där hon stod och väntade bakom dörren till vardagsrummet, hon tittade runt lite en ögonblick rummet
såg annorlunda ut här ifrån det var som om alla perspektiv hade ändras och allt hade bytt plats gällande både färg och form
om man tittade snabbt på hans ovärdeliga kina kruka som stod ovan på den svarta plasma tvn så såg det ut som om draken på den levde
och sprutade ut sin röda befriande eld, han hade en gång vunnit tvn på bingolotto,det hade varit bra helg mindes hon
han hade varit snäll och dom hade ätit godmat och druckit fin sprit och bara roat sig, det var tider det.


Han hade nu fått öpp dörren och klivit in ropade \"hallå, vart fan är du? är middan klar?\"
Hon hade biti sig i tungan för att tvinga sig själv att låta bli att svara på hans tilltal, och väntade nu med spänning på att han skulle
ta sitt egna otäcka och onda jag till vardagsrummet för att leta efter henne där och kanske tvinga sig till lite sex innan hon skulle
gör mat åt honom, och nu hörde hon hur han närmade sig, han gick fortare och fortare och tillslut passerade han henne
hon hoppade fram som ett attackerande lejon och på mindre än ögonblicket av en millisekund så låg han på golvet och blod rann från hans
hjässa, slaget hade träffat med brutal kraft och precision och det hade gett den ultimata effekten hon behövde, hon var snabbt framme
och låste fast hans händer och föttre med handbojjorna som han brukade använda när han vill tortera henne, men nu var det omvända roller
\"nu, nu, nu\" sade hon högt för sig själv medans hon betraktade honom där han låg.
Hon gick fram till stereon och snart strömmade ödesymfonin ut i rummet, det var hans favorit låt och det han brukade spela på hög volym
med han torterade henne, han hade vaknat till lite och skruvade på sig och fick fram \"va i helvetet gör du slyna\" \"din jävla lilla hora du ska få\"



Hon hade precis kommit tillbaka från köket och skrattade till högljudt när hon hörde hans ord, men dom hade tappat all kraft i hennes värld
tidigare hade dom skämt henne till lydnad och hon skulle ha släppt honom och tagit sitt straff för vad hon hade gjort, men nu hade hon bara
hålett åt honom och visat köttkniven, \"släpp mig din jävla dåre\" hostade han fram men fick snabbt svaret \"din tid är kommen nu\",
Han började skrika högt inte på hjälp utan mer ett enda stort avgrundskrik sånt som vampyrer brukade kasta ur sig när solen träffat deras
ömtåliga skinn, hon gick fram tillhonom och höjde foten och släppte sparken mot hans mun blodet hade omgånde slitits från sina ådror
samtdigt som 4 av hans tänder han testat sina vingar men bara för att kraschlandat på golvet 1 meter framför honom. Det hade tystat honom
och han bara jämrade sig lite och mummlade något som lät som förbannelser genom sitt nu oigenkännliga matinförningsorgan, hon hade
ingen lust att argumentera med honom, han var slut nu och hon skulle bjuda på den sista resan som skulle ta honom till det helvetet som nu inväntade
honom nånstans där förhoppningsvis plågorna skulle vara värre i döden än livet.



Hon vände honom på så att han låg på mage och satte sedan kniven mot hans hälsenor det här skulle vara början av slutet och nu skulle han plågas
det första snittet hade varit som att skära i varmt smör men senan hade varit lite värre den hade hon fått hugga av med ett kraftigt
giljotin liknande slag men när hon fått in tekniken så var det hela snabbt över och nu var hon i princip lika blodig som han var, efter en stunds krånglande
så låg han på rygg nu till nästa objekt tänkte hon hans kuk skulle skäras av han förtjänade den inte det hade han aldrig gjort, aldrig.
Med alla kraft hon hade haft just då så slet hon fram den fula lilla ådriga saken som han hade gömt i byxorna, han som hade tuppat av
lite efter hälarna hade vaknat till igen och nu när han såg vad som komma skulle så jämrade han sig än högre av tidigare, men hon brydde sig inte
utan satte kniven på undersidan av han äckliga pinne det var nästan så att hon spydde av att bara hålla i den igen, men nej inget sånt
hon skakade bort det och med enda brutal slitande rörelse rev hon undan den äckliga saken som hade plågat henne under många år.
Hon kastade den på honom så att den träffade i ansiktet, \"man får vad man förtjänar\" sade hon högt, han rullade runt i sitt enga blod på
golvet som en sprattade mask som mist sin bakdel, \"bara ett snitt kvar då\" skrattade hon fram och satte sig på hans mage
bjöde bak hans huvud och satte kniven till strupen, tittade honom i ögonen och lät sedan kniven dans längs kanten mellan hals och huvud
den lämnade ett rött spår och en flod efter sig, han sucktade efter luft något som han aldrig mer skulle få, hon hade rest sig upp och ställt sig en
bit där ifrån och betraktade det hela, hon var nöjd med att se honom dö.



Men när hon väl kom tillsans med sig själv så upptäckte hon att hon höll på att segna ner på golvet själv och kom då ihåg pillren
det var som om hon hade fått uppskov från dödens änglar att genomföra detta dåd innan hon själv skulle ge sig sin sita flykt
från all ondska till en bättre värld där människor mådde bra levde i fred och alla var precis lika lyckliga, lycklig ja hon sög lite på
ordet i sig där hon låg på golvet 3 meter från den avskyvärda klumpen av blodiga, var hon lycklig nu, hon visste inte riktigt
eftersom hon inte hade pejl på själv känslan och hur den skulle kännas, men det var nära nu men det gjorde och samtidigt som
hennes ögonlock blev blytunga och långsamt stängde sina portar från verkligenheten så fick hon fram sina sista ord.



\"förlåt mig pappa, men jag har alltid hatat dig\"