slottet var ett härbärge för hemlösa
de brustna illusionernas hemvist

som han som aldrig slutade tro på människorna
men som människorna aldrig trodde på

eller han som körde så fort som möjligt
för att hinna med så mycket som möjligt
men som missade hela poängen

eller han som vägrade bli vuxen
för att det gjorde för ont att ta ansvar

alla hade de en sak gemensamt

de hade någon gång i sitt liv
plankat in i Tut - An - Khamons grav
och hört dörren slå igen bakom sig

trots att graven redan var plundrad
av den västerländska civilisationen