Jag målade natten svart
för att inte vara rädd för din skugga
följer mig i skymningsljus
bland gatlyktor
och sprucken asfalt

din doft är en tidsmaskin
som tar mig tillbaka
till en tid jag sprungit från
och inte önskar minnas

jag håller andan
för att inte inhalera dina lögner
är allt som är litet och svärtat
i mig

din röst skapar vibrationer
skakar bort löven från träden
och värmen från solen
bränner mig inte som förr

jag klädde natten i mörker
för att dansa på den skugglösa gatan
innebär ingenting annat
än acceptans