Jag har haft min vila
i en bädd med komfort.
Bekymren sågs ila
iväg i Intet bort.
Å, tankar, trankila -

börja´ i mig verka,
med en helande Kraft
så sinnen blev stärkta
av Själens ljusblå saft.
Gick tydligt å märka!

Det som hade varit
miserabelt och spänt,
nu, bort från mig farit
Det onda hade vänt, -
var ej längre - marigt!

Att, ibland, dåligt må, --
är det för Synder, som
man begått, - då och då?
Ett litet Straff inom, -
- betungande -- som så!

Ting skall komma att ske,
förutbestämt -- eller ej.
Mot Framtid vill jag le!
Den är på väg mot mig.
Jag kan den, nästan, se!

Det är i Satans Tid.
Kan behövas vila, -
- för å få Sinnesfrid.
Sorger bort må ila.
Inför kommande Strid !