Det blir väl dags på något sätt -
grupparbetet som ska redovisas.
Vet inte varför det blir jag -
nå´n ska väl göra det.

Jag står där - börjar prata.
(Antar att jag såg på anteckningarna).
Det känns som att strupen snörs åt.
Vet inte vad jag ska säga.
Det står ju där.
Men nu får jag inte fram ett ord.

Det har låst sig helt.
Jag måste avbryta.
Sätter mig o vet att att att
jag kanske fått hälften sagt.

Så var det dags för lunch.
Jag skäms över mig själv.
Att jag inte är som andra.

Ingen sa något till mig
Det var som att inget hänt.