I nattrafiken möts vi
vid slutet av frostens kant
Du bär mantel av förvirring
och i min skalle ekar hans namn

Låt mig följa med dig istället
så att jag kan ta dig någonstans
Bära dig långt bort ifrån kråkorna
där känslorna har en famn
och en axel att luta sig mot

Om din blick skulle vilja möta min,
om jag bara får
, bara får omfamna din hand
För när jag möter dina ögon
är det alltid vår