En av de så kallade dödssynderna. Att förstöra sin egen kropp eller sina sinnen. Finns det något verkligt val där? Eller är det något för överlevnadsinstinkten att bita i så att själen når såväl eufori som ro? Att träningsrundan inte bör ske blott tänkt i mysfåtöljens mjukhet är nog en sådan där självklarhet att ha som fördrag med.