Kristin skall föda barn
och mannen har dragit bort
precis som en vind
Birgitta måste hämta
mannen, annars hamnar barnet i
floden
Så det så

Kristin vill inte föda barn
Vem bad om att bli gravid
säger hon
Birgitta måste hitta
något piller som
tar bort smärtan
Vilken av smärtorna, tänker Birgitta

Birgitta hittar sin cykel
trampar halvvägs till
Norrland, cyklar fel,
tvingas vända, tjurar en stund
tar sig samman
når fram till en flod
Bron har rasat

En svindlande färd
på en hissflotte senare
pustar hon ut
ovanför stupet på
den andra sidan, tänker på
Kristin, som saknar både
man och piller

Birgitta trampar sjuhundra mil
genom den farliga norrlandsskogen
hittar småningom
uslingen
– hos en annan kvinna, så klart –
sprider ut över hela socknen
hans falskhet, hans fräckhet, med mera

Mannen får veta
att hans oönskade avkomma
troligen ligger på
flodens botten där hemma
och ruttnar i dyn
att vattnet blir rött
att strändernas blommor blir röda

att Kristin klipper av sig
sitt hår och kastar det i
det besudlade vattnet
att vänner och grannar klagar
till långt in på nätterna
att jämret stiger högt i bygden
och ingen vågar sig dit numera

Men kanske har det aldrig skett
möjligen går det att vända
alltjämt, men säkert är
att i vilket fall
måste mannen för friden
åtminstone en gång komma tillbaka
möta Kristin, be om ursäkt.



22/12 1994