Vad väljer Du att se när du är ensam om nätterna i dina egna tankar?
Tiden går fort, för fort för att hinna tänka. Skola, jobb, pengar, vänner och familj?...Vi får inte tiden att räcka till.

Dagen känns lång och kroppen längtar hem till en säng och drömma om en äng. Från att Du vaknar tills de blir natt ännu en gång tar man dagen som en sång. Tillbaka till din säng, men det är inte du som styr. Man är trött och känner att kraften har gått ur. Efter dagens äventyr sätts kroppen på paus och förbereder sig för ännu en trans, att ladda upp för ännu en dag.

Ibland vaknar man upp flera gånger och sömnen tycks vara svår att tygla och ibland har vi svårt att vakna alls, man vill inte gå någonstans. Många är vi som längtar tillbaka till en dröm och många är vi som snabbt vill vakna ur Det. Drömmar är egentligen endast imitationer av vad ögonen har sett. Vi kan inte välja det vi ser eller vad hjärnan ska registrera, för allt runt omkring oss är endast ett synkroniserat sammanträffande. I drömmen känns känslorna äkta men handlingen är bisarre. Konstiga situationer, pinsamma framträdanden och outforskade sagor lever i drömmarnas land. Om och, om och om igen upplever hjärnan det den sett, i varje natt och i varje kväll och i allt som förut skett.

För 100 år sedan var vår nutid, 2010, endast en inbillad föreställning av en framtid. Rymden var ännu outforskad, vetenskapen fortfarande primitiv och människan levde fortfarande på landsbygden. Idag utbildas vi i historia, kemi, fysik, geografi och framför allt filosofi. Vi lär oss mänsklighetens framfart från DNA, ända in till atom- nivå. Med näsan upp i vädret tror Vi att Vi är bäst.

Vi bor i västvärldens Sverige där utbildning är en självklarhet, men detta är inte verklighet. Vi lever i en framtid och lär oss snabbare och snabbare än någonsin. Telekommunikation, tv- distribution och internet revolution har tagit människan till en helt ny dimension, en så kallad teknologisk revolution. Tiden är ett klockslag på din mobil och vi ser inte längre till himlen för att veta vart tiden är på väg. När tiden passerar känns inget, ingenting för allt som finns kvar är ett minne av vad som fanns djupt rotad i din hjärnsubstans.

Jag minns en film som jag sett, som fick mina ögon att vidgas brett, Inception av Christopher Nolan, 2010. Filmen handlar om en teknologi som ger människan makten att tränga in i drömmar och förändra tankar. Denna metod skulle kunna liknas med hypnos, som många psykologer använder sig utav. Genom att manipulera drömmar skapar man en illusion, där nya faktorer lurar hjärnan till en inspiration. Jag tror att genom denna teknik kan man resa inom sin egen dimension och förändra det man har sett och kanske till och med visa vägen för vad som är rätt. Om denna teknolog blir verklighet kommer människan att genom tankens kraft, i sovande tillstånd få kontroll över sin egen dimension. Vi skulle då kunna resa inom vår egen dåtid och kan plocka fram och plocka bort minnen och erfarenheter.


Depression, fobier eller trauma skulle enkelt kunna botas med en god natts dröm. Vi skulle kunna vakna upp som nya människor och förverkliga vår inspiration som vi sett i en dröm. Jag skulle vilja tro på denna fantasi, men man vet aldrig hur det kommer att bli. Det är lätt hänt att människan fastnar i mani, för det är endast trolleri. Om man utvecklar denna teknologi kommer man finna något annat där i. För bredvid minnet ligger även sinnet. I fel händer kan flera länder, tyna bort och stå i bränder. Med denna teknologi kommer människan att tro att den är ett geni, i en värld där ingen är fri. För våra ledare kommer att lära dig hur allt kommer att bli.

Enligt min uppfattning har människan en väg att gå och eftersom jag kommer från en religiös bakgrund har jag stor respekt för vad som är skrivet för människan och världen. Jag tror på att om vi vill förändra framtiden måste vi först lära oss utav forntiden, för om vi inte vet vart vi har varit kommer vi inte att veta vart vi är på väg. ”Den som går vilse i multiversum hittar inte hem före domedagen”

När jag sluter mina ögon ser jag en framtid, likt en dröm av vad som skulle kunna bli, en fantasi som jag vill leva vidare i. Jag ser framtida människor i en ny kultur av etniska blandningar, där härkomst inte längre finns. Alla människor är en del av världen och fred är en regel som vi alla vill följa och leva i. Jag sår ett frö i mina tankar och hoppas på att flera som mig skänker samma tanke till sin egen harmoni. För vare sig vi kan manipulera framtid måste vi alla leva i vår nutid.