Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Förvirrat klotter men min kurator sa åt mig att sluta blockera


Jonatan

På flygplanstoaletten ser jag
mig själv i spegeln
i ett sista försök att samla
ihop mig själv

Och det går en rysning genom mig
En rysning av djup och inte av höjd
En rysning av helvetesgapet
bakom mig

När jag var där såg jag
ingenting
Nu är jag tiotusen meter upp
och jag ser allt i min egen blick

Är det här du är nu
Är det såhär du är nu
Ovanför molnen där ljuset är
Jonatan Jonatan jag ser ljuset

Lägereldar lejonhjärta
Du är ljuset du är ljuset
Jag kunde inte se nåt då
Men ljuset är där jag är nu

Det är som att jag sett mig
själv genom fel ände av en
kikare men med ens så
ser jag klart

Och om jag inte lever vad är det
då för poäng med att du
fick hända mig och att vi,
vi hände, du och jag Jonatan

Jag var inte värd att dö för
Men älskling du ska bara veta
att jag är värd att leva för
Du finns i allt jag gör

Jag ser allting så tydligt nu




Fri vers av Elsa Rohlén
Läst 307 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-05-11 22:55



Bookmark and Share


  petter rost
Ditt poem syns mej föga förvirrat – annars hade det aldrig kunnat tala så, rätt in i alla sinnen. Och jag vill – säger 'vill' – läsa det som en resa från förkrosselse, genom förtvivlan, till det slags klarhet som ändå förmår omsluta förkrosselsen och förtvivlan i ett annat ljus. Det blir – vackert!
2015-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Elsa Rohlén
Elsa Rohlén