Jag följde dem med ögonen
en liten smula med fingrarna,
de liknade bläckfiskkamrar, tänkte:
Varför tar man sig rätten att
efterlikna det heligaste
för någon annan

Och jag granskade dem länge
greps av längtan efter grundhav
med en bländande, solfläckad botten av sand
som mina fötter trampade
En ledig fröjd någon annanstans
en annan tid
ett varmare hav

när man just hade uppfunnit parasollet
kunde befolka stränderna
blicka in mot framtiden
och inte vara medveten om det
Och smycka sina väggar
som fick liv i en tidlös svalka.



4/7 2011