Blott det är din idé och din övertygelse
att motion stundom är och blir dig till
som fyllest att en smula promenera.

På din vandring kan du erfara såväl
utsikter som insikter.
Möta såväl kända som mer okända.

Kanske flyktigt bekanta eller bara vad du
upplevt en smula förut. Kanske händer
det mindre utanför dig själv.

Om mera inombords eller precis tvärtom.
För att se krävs ibland iakttagelseförmåga.
En sådan som konstnären sedan kan söka härma.

Ingen promenad är den andra lik.
Ett påstående med modifikation förstås.
Det beror ju på vem som företar den och var.

Kanske att årstid, väder och vind spelar in.
Eller så är du så försänkt i andra tankar,
så fylld av andra känslor att vad som än företer sig.

Då du flanerar det inte stort påverkar dig
vad du vet. Vad vet väl en annan om just dina
som utflykter i mera verkligheten?

Dem känner du måhända till bäst själv och en
eller annan iakttagare skulle väl bara veta,
kanske bara på sin höjd kunna som gissa sig till.