De kom på natten.
Fyra gevärspipor ställde de
mellan blomkrukorna
på fönsterbrädan
och siktade i ögonhöjd.
Förrädaren var med.

En pojke mellan puberteten
och den första förälskelsen.
Nästan gråtfärdig i månens sken.
Hon tog vigselringen av fingret
och trädde den försiktigt
på barnets tumme.
Detta avsked från sonen
såg ut som en rörelse
djupt i drömmens trygghet.
Hennes mor grät inte, 
torkade blodet 
från golvet och väggen,
sen petade hon 
tegelsten ur spisen
för ett litet undangömt knyte
som legat i källaren 
i en dubbelbottnad tunna.
Hon välte en kopp på spismuren
så att ingen tanke skulle leda
till gärningen där fukten var synlig.
Samma dag kom de åter
och letade efter vapen
men hittade inga.
Istället tog de två 
mågens kostymer 
och ett par skor, 
även en vevgrammofon
med Kiepuras gamla låtar
En av dem vände om i dörren,
klappade barnet på kinden 
och sade på bruten polska: 
din dotter är seg 
men hon kommer att snacka, jag lovar 
då blev mor lycklig för
flickan ännu var vid liv.