Tunneln var trång
men hon gillade ändå
den mörka mystiken
som byggnaden dolde

Instängd, ja visst
men nog stod väl att finna
en väg genom dunklet
som väntade redo

Så lätt som hon var
i det skumgråa dammet
så flortunn var strålen
som sökte sig nedåt

till rummet i tystnad
och nu var hon ensam
men rädd – inte hon
för hon drömde om glädje

Ett slut i en blindgång
fick strålen att studsa
Hon snurrade runt
och då hördes musik

Ett svart draperi
hängde tigande, trugande
men så, av orsaker
hon inte kände

drogs tyget åt sidan
och visade vinröda
stolar i rader
Hon stod på en scen.



22/6 2015