Känner skuggan åter komma krypande
Sänka sig över mina ögon ännu en gång
För att hindra dem från att le skratta

Mitt skratt och mina leenden är äkta nu
Men att få le även med ögonen
Var tydligen för mycket att våga be om
Det mörkaste vinternattssvarta finns ännu
Kvar som ett ärr från mitt förflutna

För i samma andetag som jag lärde mig
Hur man döljer smärtan för omvärlden
Så förlorade jag min förmåga att le med ögonen

Och så länge jag skäms över mina tårar
Kommer ögonen förbli svarta som natten
Precis som jag bad om den där gången
Då jag lärde mig att leva mitt liv bakom murar