Min röst är blå,
då jag ålar mig blind
genom underjordiska rör
i mitt underjordsjag, 

snarare likt ett flyttblock,
ett luftskepp
genom tidrymd,
så ett ögonblick av tillit 

och Mozart slår ut
i stråkklang genom jorden,
sträcker mig sitt ljus,
Benedictus qui venit.