Fiskmåsarna väcker mig med sin nationalsång
i ett utbrott av morgontidig måsnationalistisk yra.
Det kan också vara så att de funnit en soppåse
som skall slitas upp och innehållet förtäras –
inte lätt att veta, de två låter på samma sätt.
Det kan till och med vara så att nationen
och uppslitandet av soporna är detsamma. 

Är det vad som binder dem samman –
nationen och förtärandet? Jag vet inte,
men de låter inte lyckliga, de ser inte varandra
i ögonen när de sväljer och ler och säger:
Jag har det gott, jag mår bra.