Darrande skrivarhand.
Poeten sänker huvudet
å skriver välfyllda --
-- eller tomma -- ord.

Raderna växer fram. Som tid!

Hon har laxerat och
känner sig bättre till mods,
lättare i kropp å Sinne.

En gråkall Rysare i teven!

Världen är det Värre med!
Där hålles Folken hårt i
Verklighetens Järngrepp;-
en Jättevåg bär fram döende i
Reinkarnationens Stålbad.-

Järngrepp, - Stålbad! Finner
poeten inga trevligare ord!?
Men, - Allt verkar va´ -- FEL!

Hon fingrar på den vassa kniven!

Skall den överleva mången dödlig?
Innan, - den blir en destruerad
ting-relik ? Vart går vi ?

Hon beslutar å koka ett ägg i
micron å äta det med dillkaviar.

Åren skall stuvas i tjocka balar över henne.

Minnet lyser klart, -- bedrar icke !