Hej där döden!
Här kommer du igen
Spatserar in under mitt nattskift
Slår dig självsäkert ned här intill
Och fyller huvudet mitt med allehanda skit

Jag måste tillstå, din närvaro gör mig förstämd
Varför diskuterar vi aldrig något trevligt?
Ständigt detta existentiella dravel
Jag blir led och får svårt att sova
Jag kan inte se vad det gör mig för gott

Men, jag ska nog inte knorra allt för mycket
Det är ju trots allt ett bra tag kvar,
Åtminstone hoppas jag det!
Till dess att vi talar för sista gången
Då ska jag nog ha lärt mig din stora hemlighet