Hyenorna samlas alltid i skrattande flock.
Cirklar som utesluter och pekar.
Klistrar etiketter och delar ut
omdömen. Det är alltid fel på någon:
alltid någon som haltar, någon
som ska jagas, fällas och ges köttsår
som sätter sig djupare än skinnet,
som påminner dem om vilka
som verkligen är herre på täppan
bland bänkar, gungor och hopphagar. 

Längre fram i livet sätter sig
hyenorna ner och lutar sig över dokument.
Signerar beslutet ”nej” utan att blinka,
medan de undrar varför de inte
gråter sig till sömns varje natt.