Här om dagen då jag som vanligt var ute på strövtåg i staden kom jag förbi en affär som sålde tillbehör till motorcyklar.
Som jag en längre tid planerat att köpa en hjälm av stadig typ blott den passade min skalle, tog jag mig omvägen in.
De skall ju alla storlekar helt visst men jag har haft känslan av att även om det är så och försäljaren säkert är optimist, det kunde lätt bli som när Emil fick den där soppskålen över huvudet och den gossens huvud inte ville som riktigt komma ut igen.
Nåväl, även träskallar skall det väl finnas något för tänkte jag ändå glad i hågen och steg över tröskeln efter att ha lämnat plats för en gosse på väg ut.
Så kom jag in och du skulle ha varit med, ja eller kanske inte då.
Där stod jag framför en liten kvinna på kanske en och sextio eller så.
Hon mätte mig från topp till tå, såg på mitt huvud och ställde sedan raskt diagnos.
- En liten hjälm till huvudet kanske?
Och så efter första häpenheten brast jag ut i några stammande ord väl.
- Va? Ja, jo, just det. En hjälm.
- Men inte så liten ändå kanske?
- Va? Ja, jo, just det. En hjälm. Helst en i min storlek förstås.
- Ja, någon Emil vill du ju inte vara.
- Va? Ja, nej, just det.
- Om du kommer med hit bort, så får du hjälp av Monica här.
Fram ur en dörröppning kom ännu en kvinna, bara ett par nummer större. Hon var säkert nästan en och nittio.
- Se upp där nere. Var det en hjälm du skulle ha, va?
Själv började jag känna mig som en sådan där repris i teve.
- Va? Ja, jo, just det.
Ja, det blev en del turer i affären och jag kände mig precis lika bortkommen och inte alls så tuff som i vanliga fall.
Jag var så att säga inte riktigt på min mammas gata i den butiken.
Nåväl, jag som tänkt mig någonting för en åttahundra pistoler eller så, fick punga ut med hela tolvhundra riksdaler.
Ja, så där kan det ju gå.
Sedan gick jag till närmsta busshållplats för att kunna ta tåget hem.
Där satt det en flicka på kanske en tjugo bast eller så och lyssnade i lurar och rökte.
Eftersom jag förstod att hon ändå inte skulle höra vad jag sade så körde jag en smula för stunden på hittat teckenspråk och gestikulerade medan munnen mimade språk.
Det hela gick ut på att jag frågade om man blev både hänsynslös och blind samtidigt av att såväl röka som lyssna på musik samtidigt.
Jag bara antog att det var musik.
För allt vad jag visste kunde hon ju ha lyssnat på den streamade upplagan av Sveriges rikes lag.
Nå, jag pekade på skylten om rökning förbjuden i kuren samtidigt som jag låtsades röka och blåsa ut rök, samtidigt som jag sedan pekade på henne och satte båda händerna för ögonen och sedan ritade en cirkel i jämnhöjd med tinningen för att markera ding dong i huvudet.
Sedan satte jag på hjälmen jag bar i handen, satte mig alldeles intill den unga damen som inte tyckt om mitt uppdykande mer än om hon varit Britannica och jag varit en tysk mina guppande i havet.
Efter att jag funnit en riktigt bekväm sits och funnit att hon inte fimpat än, dängde jag en smula till med hjälmen i lagom sidled och slog sedan numret till sjukvårdsupplysningen och talade om att det nog behövdes en ambulans på plats och spankulerade sedan strax iväg då jag funnit hur det börjat kurra i magen och så såg jag det ligga en pixxeria en bit bort och även strupen behövde fuktas en smula.
Ja, men sedan när jag väl kom in i pixxerian tog jag en sådan där allsidig sallad istället och inte gjorde inköpet av drickan heller precis något större hål i plånboken.