Bländar ner, dagens ljus lyser starkt. Ställer in objektivet med fokuserat insläpp för det upplysta. Slutartiden smälter ner motivet till mjuka kontraster, ett målande med ljuset, fångande av nuets stunder.

Föremålen rör sig ständigt, jag går igenom rummen. Trycker på knappen, tar fast ett nu och gör det mer beständigt, du ler in i kameran.

Inlåst i mörkerrummet lösgör jag rullen ur kamerans samlade klick. Helt blind i omgivande mörker, fifflar med känseln att frigöra de ljusallergiska negativen. In i en tätt sluten burk, rullar upp filmen, hör att det blir rätt. Tillsätter giftiga vätskor, räknar sekunder, sköljer igenom.

Bakvända ögonblick, redan tagna uppträder på ytan. Tänder upp, plockar ur de upprullade stunderna, klipper i lagom många remsor, klädnypor på klädstreck håller fast stilla serier av passerat liv.

Jag tänder den röda lampan, låser dörren igen. Skuggorna mildras i rummet, de mjuknar i skenet. Det luktar invant och lite fränt av framkallningsvätskorna. Kallt vatten rinner, ljud av ljus och mörker.

Väljer ett negativ där dina skrattrynkor framträder. Sätter in remsan och stabiliserar, förbereder. Matt fotopapper läggs i, in en centimeter i kanterna av raka linjaler, och skärma av så ljuset inte träffar där. Det bildar en vit ram till bilden.

Inställningar görs, sekunder tickar. Negativens mörka fält stänger ute ljuset från projektorn, där kommer det som är ljust i din uppsyn att framträda på bilden. De ljusare partierna i negativet släpper igenom mer och där framträder skuggor och kontraster. Suddar med en bit papper på en pinne över fotot när ljuset tränger igenom, över de fält där mjuka övergångar ska framträda. Omvänd i varje process. Genomlysning av de mörka partierna hindrar pappret att släppa in ljus och därmed uppträder ingen reaktion på bilden, bara vitt. Där det lyser igenom filterlöst blir effekten mörker på fotot.

One shot. En chans för varje foto att framträda i sin optimala ljusmagi. Many opportunities om grunden i negativet har potentialen att skapa ett spännande fotografi. En bild kan ta dagar på sig att framkallas i sin yttersta perfektion.. Lekfullhet och inövad kunskap plockar fram ljuset i rätt doser och tider och filter i rätt kontraster och sekundrar.

Överexponering leder till alltid till svärta. För snabb ljusstund får bilden att sväva i drömmande genomskinlighet. Hur du släppt in och stängt ute ljuset i de olika processerna visar sig i bilden. Hur du frotterat, skuggat under den röd skimrande mörkerrums processen kan få vitt att framträda i bilden likaså tränger det mörka fram där du inte har skyddat med filter. Tid för slutaren och bländarens öppning under fotograferandet avgör, insläppt ljus ökar kontraster, utan ljus finns inget motiv att framkalla.

Blixten lyser upp i mörkare rum, för senare kvällar, för tydligare bilder. Kortare slutartid stänger ute upplystheten i parker om våren. isvakar, soldränkta barfotafötter.

Stilla och kanske snabbt för tydlighet eller en rörelse medvetet rörande för dynamik och flyktighet.

Närbilder, på fräknar i ett ansikte, en snäcka vid havskanten behöver sina inställningar, linser, fokus. Panorering följer andra regler, där hästen som springer utmed berget är fast och fångad i blickfånget och bakgrunden framhäver rörelsen i hästens fart, när fotografen följer hästens exakta hastighet under en längre slutartid.

För mycket ljus i fotografering leder alltid till ett omöjligt mörker i bilden. Att fotografera betyder att måla med ljuset. Att fotografera är att vara vaksam i ögonblicken, att frammana en känslig stund och att finstämt känna av ljusets mörker.

Nu ser jag dig - du ler . Du hänger på klädstrecket och torkar. Runt dina ögon bor skrattrynkor och i dig ser jag djupa och glittrande djup.

Sara Dahlqvist
2015-08-19