Så
du
har landat på månen
rest ut i rymden lagt
bergrunden under dig
du
har skyfflat sand och grus
ut i havet byggt öar och
skövlat skogarna
du
har gripit omkring dig en stund med
intellektets insektsklor
du
har skyfflat grus ned
i det pulserande hjärtat kastat
sand i ögon som sett
den sjungande sången strandad
stjärnorna dräpta hängande
som glitter i den gråa geggan
som tröst
i det sönderblåsta gräset
du
har hängt en smula vildhet i
dina lockar
lindat ett lotofagiskt lockrop
ikväll är du stjärnan
imorgon den stärkta peruken
över din ömhets puckel
en smula sönderrostad kärlek
vid den vanliga motorvägen
på pendeltåget
vid mataffären
tar ditt hjärta ett skutt vid
resebutiken kastar dig fram
i löftenas regn
du
har förstått dig själv
med rovdjurets fasettögon
betraktat världen som kött
evolutionen har avstannat vid
ruinen av en gud
du
är gud du håller
frälsning i en fabriksskorsten i
ett nytt kontor med löften om
guld skuren ur en blödande skog
ja
du
har knullat sönder hela verkligheten
du
har betraktat den som
horan
i den sjunkande staden
men aldrig att
du
får dess hemlighet
den
sluter sin ögonlock
begraver sina minnen
för bort sin helighet
i den framrusande vinden
och du
står där lika fånigt
leende som efter gruppvåldtäkten i
högstadiekorridoren när
du
inser att våldets makt är
tomhet
i dina ögon
kärlekens hemlighet
kastad som bränsle i
njutningens ugn