Porten till mitt hjärta
blev smitt den natt
När ljusets ängel
i mitt mörker satts
att gråta med torra ögon.
Hon tog mina trasiga
känslors hopp

Förenade tro med tro
och byggde ett band
av konstfull sort, en bro.
När mörker blev ljus igen
och smedens låga vart
en ässjas dunkla glöd.

När sorgens bittra hammarslag
dunkeldrevs ur tid.
Då kunde vi båda, 
min ängel och jag
med glädje se
att hjärtats port vart smitt
av kärlekens Gud.
Bosse