Du låter inte de bortvända blickarna nå dig
låter inte likgiltigheten vara en källa till missmod
trötthet är inte en källa till tårar
sömnens tid ska komma
kasta dig som ett multnat löv i den fuktiga jorden
hugga upp en vak runt dina fötter låta dina
minnen blandas bort i den mörka strömmen
Men fram till dess kan ditt hjärta vara ruttet
som ett fallet äpple eller murket som en gammal alm
du är ändå ganska mycket vid liv
håller dina fanor vajande cyklar genom regnet
och kanske att du till och med skrattar
när vansinnet ställer sina statyer i parken
låter dumheten och ensidigheten sitta vid fjärrkontrollen
styra tankarna till dans

Du orkar inte ens bli arg
men kanske tänker du att kärleken en gång
ska vandra ut på gatorna och dansa med främlingar
att det skulle kunna bli så
att skogarna kom rusande
satte sig i fönstren i allas hus
lät skåla med bäckvatten
skrattade i solnedgången
och att du bara långsamt skulle multna ned
flyta ut till jord låta andra växter
slå ut sina rötter
växa till träd