Vrånga Moment i den
Gårdag, som just passerat.
Minns att nånnting svart
hade etsat sig fast i
spröda Sinnen, -- så
Resultatet blev både
Ångest å Melankoli.

Mindes min Ungdoms
rädslor å grälla panik,
vid tiden för mitt Livs
Nervkollaps; det var
hösten 1968 och - - -
något hemskare hade
jag aldrig upplevt !

Det värsta var, nog,
att Världen, omgivningen
reagerade positivt på
min nöd. Ju, svårare
jag hade det, -- desto
gladare å euforiskare
blev människorna !

På märkliga vägar,
överlevde jag detta !
Å, har varit en glad lax i
alla de år, som gått, sen.
Men, fick en tankeställare,
igår. Man är inte immun
mot det fruktansvärda!