glittret i min ögonskugga kunde lätt förväxlas med tårar
eller svettdroppar efter timmars oupphörlig dans
man såg mest ändå bara
snurriga konturer
i blinkande ljus och dallrande luft,
glida runt som isprinsessor
på golv hala av utspillda drinkar

han kysste mig så passionerat
vi försvann in i varandra
vi flög
vi sjönk
vi skrattade på riktigt och han drog fingrarna genom mitt hår och fastnade i tovorna
och vi drog varandra intill, så hårt,
trodde nog att vi såg in i varandras själar
mörka leende ögon
allvarlig min
så nära

Tills vi öppnade våra munnar och fyllde luften mellan oss med ord
och våra liv och våra kroppar blev konkreta i meningar,
och orden liksom växte, pressade oss åt olika håll
tog upp det utrymme emellan oss som inte existerade först
Världen återfick sin vanliga, matta nyans
jag blev medveten om livets vanlighet
om människors banala mänsklighet