Jag vet inte hur många gånger jag har

Skavt mig blodig på alla hårda blickar

Folk kastat mot mig bakom ryggen

När jag gör allt för att passa in i mängden

(De tror inte att jag märker något)

Och trots att jag försöker blunda hårt

Inför den kyla blickarna besitter

Så lyckas smärtan alltid tränga in under huden

Och sätta ännu en tagg i mitt sargade hjärta

En tagg som förr betydde en ny skåra i benet

I ett kraftlöst försök att lindra smärtan

(Det var det enda sätt jag kände till då)

Men nu vet jag att blödande ärr utanpå

Inte läker såren som finns på insidan

Så numer knycker jag hårt på huvudet

Och går med säkra steg därifrån

Bara för att inte visa tårarna i ögonvrån