Känner mig övergiven -
å lämnad därhän ...

Morgondagar väntar
med klara Skyar, -- men
jag har ingen Vän, som
vill hålla mig i handen!

Allt större Avstånd mellan mig
och den döde Fästmannen !
Känner honom inte, längre ...

Vi stod varann så nära !

Å, - Idolen är Oåtkomlig !
Sjunger som en gud, men
har, knappast, tid för lilla mig!

Minns min "killtorka" i
tonåren. Beskrev den,
klagande, i dagboken.
Nu, skriver jag i dikter
om min "karltorka"...

Sov middag i en Tupplur --
-- å drömde om den Rätte.
Skönt, - men var, ju, bara,
Inbillning -- i en Dröm !

Om han kom å knacka´ på
min dörr, -- ändå ...... !!

Vore, nog, Omtumlande !!...

Verkar så -- Omöjligt !

~~ Suckar ! ~~~