Häggen blommade den kvällen
kollektiv var lyckan,
ljum var vindens smekning,
som drog en kåre över sjön

lyckan var skör bunden i guld
evigheten låg framför, oändlig

Elden sprakade med gnistdansande kaskader
minnande om urgammal sed,
i falnad glöd som gav värme när mörkret föll.
Där gick vi stigen med händerna flätade i varann,
i krokvägar över kullen ner mot sjön, svartblank.

Våren kom tidigt det året.

©Bosse .