Vips bara bort
Såg han det som skynda
Ögonblicket kort
Kan inte sitta still
Vad var det för nå'n sort
Som fick hans själ att synda?
Väsen som en hjort
Fick hans åtrå väckas till

Mossan gjorde stig
Ledde mannen vilse
Inom sig ett krig
Att någonting är fel
En röst som ropa:-Tig,
om du en gång till se
henne då hon vig
flyr bort, så blir du hel

I ett ögonblick hon stå
Stilla men snart rymmer
Sluts om som av en grå
Kappa utav dagg
Han hetsas till att gå
Genom törnen när det skymmer
Där ett giftstick från ett rå
Är en dödlig törnetagg

Blodådror som skärs
Av törnet så det fransas
Förlorad när han bärs
Dit man inte längre väcks
Av hans trånad det begärs
Att förnuftet slutar sansas
Förlorad när en kärs
förnuft tvinar och som släcks

Förlamad utav snår
Och taggarna som snärjde
Dödskampen blev svår
Och i döden ingen frid
Otaliga är sår
Då mot törnens taggar värjde
Råets dömda domen får
Vara fången evig tid