Morgonskyarna drar fram
över vinterhimlen, stormvind
väcker min trötta kropp.

Minns och känner ännu
givandets och tagandets lust,
böljande som rosenröda vågor
i älskogens efterdyningar.

Men det obestämbara, något
som är tanken
drages fram ur mitt
mänskliga inre.

Vad mera än lust
kan jag ge när
kärleken enast är
en vinterkall pust.

© Bosse