Jag är för gammal sa mannen
som knäföll i bön, i vaxljussken
på rummets kalla golv.

jag är för gammal att tjäna
den uppgift du gett mig

Min kropp är för skröplig
och sinnet är svagt - Min Gud
hur gör jag för att bäst leva
mitt liv till din ära.

svaret gäckade örat
i dunklet, hördes
knappt förnimmbar
som en viskning
ljuslågorna flämtade
--------
Den som lever i mig
han har ingen ålder
för i mig är kärleken
och livet evigt ungt.

© Bosse .