står med blinda ögon
seende in i det
förflutnas tomhet
oseende är jag
fast seende, förstenad

mina ångestfyllda tårar
ger ingen tröst
för framtidens hopp

kan ej leva ensam
utan det förflutnas
visshet och kraft

blickar på mina tomma
händer med sorgsna ögon

ser ut över den torra
kala öken som förut
gav svalka och frid
barndomens lummiga
grönskande parker

mina händer
var det ni som
förödde vår lycka

© Bosse 16 oktober 2015.