Den trallande tallen sig sträcker
Trast sjunger trädkronans sjal
Där barrmattan värmer dess fötter
Natten flyr stenhällens kval

Där tårarna söker sin moder
Våg vallar vakna ben
Ur ögonen skjuter dess vemod
Treudd av tankarnas sken

Där väggarna dräper ett minne
Ont vaggar skira ben
En synvilla målar din skugga
Dolken av blodfläckar ler

Så bitterljuv prisman markerar
tro fyller livet glest
ur skrumplever växer min vilja
Phallos ger ynglingen mer

Likt taggtråden formar en tanke
Ord ramlar sakta ner
I gomseglet såg jag din kyskhet
Proppfull av prästernas väl

Ur gravarna reser sig ånger
Tid brinner långsamt upp
I kraniet väntar ett tomrum
Pojken som sökte ett svar

Som ensamma själar försakar
Tro river hoppet av
På näsryggen glider min stolthet
Frågor som hudceller tar

Två dagar som äktar en skugga
Natt lämnar daggen kvar
Där trådarna väver sin ålder
täckta av gryningens svar

Se läppar som dansar i mörkret
Långt bortom näckens sten
Se strålarna gäcka dess ungdom
Släckta av skymningens ven

Där ligger det skira ljuset
svagt över mossans rand,
men skuggan växer i brunnen
väntar på kärlekens hand.

En lägereld tecknar en mylla
Blid kälen kväser rot
Att fylla lungor med smycken
Ordet tar daggkåpans ton

En kvinna vid gudarnas portar
Stjäl skuggors enkla liv
Att skörda tankar ur ljuset
Ensam i nattugglans bok

Vid bäcken hon speglar sitt lynne
Slak utan ripplars hopp
Där månen hälsar på vännen
Somnar vid soluret kort

Hon vakar vid andaktens timma
Blek dagen vittrar vit
Där möter blickar i natten
Vaknar ur drömmarnas dis

Där idegran följsamt briserar
Barr dränker varligt jord
Hos vitsippan vilar dess leka
Ensam i högaffelns bod

Där vindpustar viskar filtrerar
Moln svävar sirligt bort
Bland strålarna hoovrar din vilja
Livlös på altarets lott

På näsryggen flackar en skugga
Ljus odlar mörkrets land
Där står du i dåtidens fönster
Bruten ur trädkronans hand

Ur dagboken läser ditt minne
Dag älskar sorgens kval
Bland meningar gömmer sig döden
Asfalt som dränker ett svar

På plastgolvet ser jag nyanser
Vingarnas lätta slag
En horder av sanningar möter
Trägolv från Lucifers sal

I skinnsoffan brinner två ådror
Is smälter i din vak
Likt knoppar på blombladen sjunger
Sången om månkvinnans sjal

Där gråter en framtid i vemod
Död seglar på din rygg
Där värmen på gåshuden kantrar
Ondskan planerar i smyg

En spegel en nidbild sig häver
Blank utan snäckans skal
Så växer en ångest i navet
Valsarna dansar på rad

En kvinna en kvinna i näver
Hat dukar bokens bord
Likt bladen på skuldrorna skymmer
Bokstäver bakom ett ord

En girig en hora sig köver
Lik faller sävligt ner
I ugnen i skärseldens gryta
Särimner skrattar och ler

Ur lustar och lättja du luras
Natt skriver åtråns brev
Med hjärta och lungornas kyskhet
Grindvakten sanningen ser

Du stryper du kväver din känsel
Eld bränner tidens sår
En droppe som faller i tysthet
Sänggaveln lämnar ett spår

Den tystlåtna mannen som kisar
Frid glider långsamt halt
Där spritpennan målar sitt sikte
Mörker gräver sin grav

Med blodsprängda ögon hon glömmer
Hud väcker vårtans gård
Ur vinglaset väcktes en vilja
Kniven skar medveten bård

I glödlampans trådar hon drömmer
Kär springer till sitt barn
En brådmogen tanke flanerar
Döden trär änglarnas garn

I svaga konturer hon blänker
Regn öser skyar tar
Ett avlägset piano flankerar
Stilla träd grenar i sav

I barken du viskar hon flämtar
Svart målar pussel ger
En fågel som söker sin hona
Längtar jag väntar på mer

På ödsliga stigar du sjuder
Bänk trånar gjutjärnet flår
I ekbladen regnet draperar
Gråsparven bäddar en bår

Med sargade händer jag gräver
Hårt spadens tomma råd
Likt främlingen rösten förvanskar
Sensommar hösten förstår

I maläten bilrock jag tänder
Matt hoppet fjärran slår
Med waxljuset dränker din veke
Svalka i körsbärsträds hål

Till valljudet kullersten lyssnar
Svalt regnet rynkor stjäl
Likt pelarbord stöttar sin hydda
Vännerna synar ditt väl

I misstaget växer en tuva
Skratt väcker barnets gråt
I kiselsten ruvar ett omtag
Ljuset av skuggorna gror

På köttbrickan ligger en flicka
Skrik ekar lunga skör
Med tandlösa knivar han sliter
Pojken på huggkubben dör

Där kryddorna växer i skuggan
Jord odlar blåtimmens duk
Med stelfrusna leder du brinner
Ånger i ryggmärgens buk

På stenhällens solvarma läppar
Gräs tränger genom svål
Med ländryggen pressad mot marken
Smärtan i hjärnbarken bor

På trädbordet känner jag tiden
Kvist virkar ådrorna syr
Med höften mot kanten du kvider
Hjärtat ur bröstkorgen flyr

© georgmoller.se