En blå himmel
ursäktar väl de döda
I varje fall:
Ingen mull i deras själar
Jag hör ingen gråt den
släpper inga röda blommor i frosten

Vem vet ens om det är döden?
Kanske andas de syrgas i kloaken?
Eller blandas de bort i trängseln
följer de bruna strömmarna?

Men här på ängen:
Svanarna jagar månen
solen får luften att spricka
sången samlar sig
strömmar i jubel över vattnet
det rycker i hösten
den får löven att falla
blir mull under frosten

Men
ser jag de vanlottade vandra
rycka guld ur dödens gap
vandra som döda med flådda själar

Men låt deras själar falla som löv
Låt dem då bli mull under frosten
Sticka upp med röda blommor ur nygrävd grav
stirra på himlen, ruskas av vinden
bitas av frosten
falla
gå av

Och jag ska gå med min kvast
sopa upp er och lägga er i fönstret
dricka mitt kaffe och stirra ut
era kostymer ligger fastfrusna i isen

de smälter väl bort i vår