Obducenten kunde inte avgöra
om du dog om natten, eller
tidig morgon
det gör väl detsamma
November är en evighetsnatt

Jag sov när du dog,
eller var det då jag vaknade
med ett ryck: klockan var
noll sex fjorton och du hade
inte ringt tillbaka
Jag somnade om

Mamma tände ett gravljus på balkongen
redan innan vi visste att det hänt
Anade hon?
Vi sov när du dog
Alla som älskade dig
vi sov när du dog

Natten därpå skulle du sovit hos mig
Jag vet än idag inte exakt vad som
kom emellan
Du var ensam i bilen
och borta innan vi saknade dig

Det har gått nästan ett år
sen du gav upp,
tjugoen dagar in i november
Jag var arg först men det gav sig sen
men jag kommer aldrig att förlåta
bilisterna
för att de inte körde rakt in i din bil

Jag var arg på dig också
Ville sparka dig hårt på smalbenet
Slå till det där dumma jävla ansiktet
Skärp dig, sluta nu
Knäcka händerna som smekte mig
Dasslockshänderna med handflata stor
som hela min hand
Sluta du kan inte göra så här
Jag behöver dig

KOM TILLBAKA
KOM TILLBAKS
Tiden därefter minns jag knappt
Var mest tyst fast att allt i mig skrek
Som ett lock för båda öronen
Polarnatten som tjöt
Ringde förtvivlat till din telefonsvarare
för att få höra din röst
Nådde bara autovoice
JAG GÅR SÖNDER

Lönlöst detektivarbete
Borde vi ha vetat
Borde vi ha sett dig
i ljuset, som ett rådjur framför tåget
Bromsarna som skrek
men det fanns ingen hejd
Allt var ju så bra
Jag hatar dig för det
Nej

Artonde december,
Söderledskyrkan
Din mamma hade försökt göra en krans
men det blev mest till barr
Din bästa vän vrålade vid kistan
och dina bröder satt som stenstoder
Vi åt scones och drack kaffe efteråt
Dina småkusiner tultade runt församlingshemmet
som nån sorts absurd familjesammankomst

Tillvaron förevigt kluven
i ett FÖRE och ett EFTER
men märkligt nog gick tiden ändå
Vinter, vår, sommar och höst
Jag slutade vända mig om efter dig
Ditt nummer finns kvar men impulsen att
ringa är borta
Jag for till London, tog studenten
och blev kär
Världen framför mina fötter
Jag tänker på dig jämt men ändå
mindre nu på nå vis

Det har gått nästan ett år
sen du gav upp,
tjugoen dagar in i november
Det är november igen
Jag besöker dig på Skogskyrkogården
Jag ställer en Jägermeister pocket size på din grav
För alla framtida fester du missar
Det har gått nästan ett år sen du gick
Men jag tänker gå på varenda en
Jag saknar dig alltid men jag bestämde mig då
Du gick igenom den nattgamla isen
men jag tog sats och jag flög

Vi skulle gått parallellt
men nu tar jag vid
där allt slutade.